Tårarna sprutar !!

Kollade runt bland bloggar och kom in på denna. Det är en tjej på 20 år som dog nu i september, av canser, som har skrivit om sin kamp...
Hennes pojkvänns blogg var lika gripande den.........

Jag har gråtit konstant i snart 2 timmar medans jag gått igenom inlägg för inlägg i deras bloggar.

Livet är INTE rättvist !!

Jag älskar min Mogge så oerhört mycket, jag älskar mina barn så enormt fruktansvärt mycket........
Tänk om det är min älskade Mogge, eller något av mina, MINA barn som får canser... som lämnar mig här........

Jag har ju sådan extrem ångest vad gäller mina barn. Jag HATAR att inte ha alla hos mig, intill mig, under min skyddande uppsyn !
Jag uppmanar FORTFARANDE min snart 12 år gamla dotter att hon ALDRIG får gå bakom bilar på en parkering utan att hålla koll på om back ljusen tänds.
Varje gång jag lämnar mina barn på skolan eller dagis så kör jag därifrån med ångest. Tänk om något händer dom och jag inte är där ?? Tänk om någon inte har full koll och mitt barn dör ??
Jag HATAR att lämna mina barn......... Men jag MÅSTE. Jag hindrar mina barn från att prova sina vingar annars........

Mogge....... han har förlorat sin pappa och bror i en bilolycka - 02. Livet har varit kämpigt för honom sedan dess men han har ändå lyckats att inte få det där tänket.......
Han har inte den paniken vad det gäller att åka ifrån barnen eller mig. Han tänker aldrig att "detta är kanske sista gången jag får känna, krama, pussa, prata med/på henne/honom.......

Jag undra hur jag hade reagerat (jag hoppas jag ALDRIG får veta) om jag misst någon i min familj "för tidigt".
Helt ärligt så hade jag nog fått en flipp och aldrig mer låtit mina barn lämna min sida........ Aldrig mer låtit Mogge åka hemifrån utan att pussa, krama och göra honom riktigt klar över att jag verkligen älskade honom så fruktansvärt mycket !

Jag önskar att jag kunde tänka eller känna lite mer som Mogge... leva för vad jag har nu och inte alltid brottas med mina sjuka tankar som ALLTID kryper på mig om kvällarna.......
"Om jag var på en båt och den började sjunka.. hur skulle jag klara rädda alla barnen?"
"Om Ölandsbron rasar när vi kör över den, hur räddar jag mina barn"
"Om vi krockar och jag dör, vem ser till att mina skadade barn inte fryser och har ont" (jag har alltid filltar i bagaget på bilen så att om jag inte överlever så kan någon annan iaf se till att barnen är varma)
"Om det börjar brinna, hur gör jag för att få ut ALLA då?"
Just den tanken, om det börjar brinna... Den har jag VARJE JÄVLA KVÄLL. Varje kväll måste jag gå igenom i huvudet hur jag skulle gå till väga, vilket barn sover i vilket rum inatt (dom sover ofta hos varandra), vart behöver jag slänga ut madrasser så dom inte slår sig när jag måsta ha dom ner till marken. Lakan ?? Finns det lakan nog att vira ner dom i ifall det blir ett allernativ.
Hur jag lirkar upp vart och ett fönster utifrån har jag redan under kontroll... Hur jag tar mig bort till tjejernas rum med hjälp av taken har jag oxå kollat upp........

Hade något hänt mina barn hade jag gått under..........

Kommentarer
Postat av: Zandra

Mia.. jag är likadan. Så skönt att höra jag inte är själv om detta. Jag är jätte hispig för detta med att någon ska gå in på skola eller dagis. Har ju hört om det som skjuter eller har kniv. Är trött på att höra folk säga att det händer inte här Zandra, lugna dig.. ÖÖ tror dom inte att föräldrarna på de drabbade ställena tänkte samma

2009-01-28 @ 08:46:05
URL: http://elanlu.blogg.se/
Postat av: Pernilla

Det problemet löser man lätt..

Jag har en plan för allt..

Huset brinner - Plan

Sjunkande båt - Plan

Ölandsbron - Plan

Galen yxmördare tar sig in i huset - Plan för det med..

Och dessa planer ligger jag och fiffilurar ut när jag borde sova...

Och jag vet att de kommer att funka..

men jag är sån - hyper effektiv i kris situationer..

Jag tänker inte - bara agerar..Det är nu två år sedan farfar dog och jag har inte gråtit ännu...

Jag har bara inte hunnit..

Det fanns så mycket som skulle göras...

Och jag är tyvärr ganska säker på att vilken katastrof som än skulle hända så skull ajg vara likadan..

Göra vad som skulle göras och stänga in känslorna...



2009-01-28 @ 14:18:39
URL: http://minimi05.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0